Har inte skrivit nåt på länge. Har inte mått så bra sen November när det kom nya hot från försäkringskassan. Har varit rätt körd i både huvet o kroppen. Har inte haft varken energi eller motivation. Gick väl in i ganska kraftig depression och hade inte lust till nåt. Gick in i lite självmordstankar men tänkte väl till ordentligt, men blir man bara sämre o sämre känns det inte så bra. Har varit hos läkaren och diskuterat lite, det var kanske rätt lyckat o det känns som vi ä på väg framåt. Finns nu en misstanke på att jag kanske lider av nåt som heter ME/CFS. Kroniskt trötthetssyndrom i musklerna. Där man absolut inte får utsätta sej för ansträngning, det skulle försämra musklerna. Ska bli intressant o se om F-kassan ignorerar det som med allt annat. Det är antagligen deras sista utförsäkring av mej som gjort mej så mycke sämre. Jag hoppas dom nån hänsyn. Nåt som farit upp i huvet är att dom är så duktiga på att avfärda diagnoser, då borde dom väl va lika duktiga på att ställa diagnoser. Eftersom dom kan avfärda så lätt genom ett papper vad läkare skriver eller säger måste det va lika lätt för dom att ställa en diagnos genom samma papper. Deras försäkringsläkare måste ju va så fruktansvärt mycke bättre än vanligare läkare. Vi får se vad framtiden säger.

M.V.H

Jag sitter och funderar på vad jag råkar ut för och vad många andra råkar ut för. Varför psykisk ohälsa? Kan det ha nåt med att tryggheten för sjuka och gamla råkar ut för bl.a Det finns mycke som dom gör undersökningar och statestik på men har nån kollat hur mycke psykisk ohälsa försäkringskassan står för? Har nån kollat upp hur många självmord/självmordsförsök dom står för? Hur många som blivit uteliggare pg.a dom? Har dom gjort det och sen mörkat som med det mesta. Hur många har dom klämt ut sista livsgnistan på? Hur många av dom som lider av någon slags psykologisk sjukdom trycker dom ner lite till? Är det planerat att få folk att ta livet av sej för att få ner antalet sjukskrivna? Det börjat faktiskt kännas så. Jag lider av stress och utmattning, har jag fått någon hjälp mot det. NEJ. Däremot Har pressat, pressat och pressat. Jag har gjort allt dom bett om sen 2002 men det kommer bara mer och mer. Det spelar ingen roll vad läkare skriver för det skiter dom i. Jag har hela tiden försökt att behålla humöret och det har hela tiden legat mej i fatet. Men nu har dom lyckats tagit bort det med. Jag orkar inte va glad. Jag håller mej borta från folk för jag orkar inte. Dom ger mej snart ingen annan utväg än att avsluta allt själv. Dom håller på att ta den enda värdighet jag har kvar. Dom verkar inte tycka om folk med värdighet. När man läser om folk som går i pension vid 61 blir uteliggare pg.a F-kassan. När man får höra att förr var uteliggare oftast folk med psykisk ohälsa eller missbrukare men idag är en minoritet av dom blir man rädd. Är det dit man ska? Vad har Sverige blivit när man inte tar hand om sina egna. Dom betalar ut stora bistånd runt om i världen för att folk ska få det bättre, varför ska vi få det sämre. Att staten och statliga företag föratör så mycke i Sverige. Är det konstigt att det finns så mycke psykisk ohälsa i Sverige. VART ÄR VI PÅ VÄG?

Med vänliga hälsningar börjar ta slut........

Förstå att man har sån värk och så mycke runt omkring sej så man inte vet hur femtiofyra stavas med siffror. Fick sitta flera sekunder med fingrarna på tangentbordet innan jag kom på: Aha, det stavas 5 och 4. Man blir lite orolig alltså. Denna förbannade värk och detta jävla huvud. Det är inte konstigt att man försöker isolera sej. Näe, nu får det bli nån bra serie och problemlösning på datorn så man kan stänga av huvet en stund.

M.V.H

Idag är det en dålig dag psykiskt. Min dotter ringer till mej ledsen. Hon har lite problem med ångest och depretioner sen hennes bror tog livet av sej/min son. Hon mådde riktigt dåligt igår och mådte ta sin ångest medicin vilket gör att hon inte vaknar i tid till jobbet, så hon ber sina närmaste om hjälp med telefonväckning fast hon kanske inte vaknar ändå. För hon tänker ''kanske funkar'', men icke. Då blir hon väckt av gap, skrik och hot. Hon ska köras till psyk och psykologer. Hon blir t.om utskälld för att min son inte bad om hjälp, nu bad ju hon om hjälp men blir nedtryckt istället. Jag har haft problem med dom sen 20 år tillbaks vilket gjort att jag befinner mej i min situation, men istället för att försöka ta hand om mina egna problem måste jag försöka se till att min dotter inte går samma väg som grabben. Inte en lugn stund. Dom lyckas trycka ner hårdare än jag kan försöka lyfta upp. Dom pressar henne så hårt att hon har problem att sköta jobbet. Hon har varit sjukskriven i 4 månader för ett år sen p.ga samma människor. Nu lutar det åt samma håll igen. Vad är det för fel på människor. Har dom så dåliga liv att dom måste se till att det går åt helvete för andra? Mår dom bra av att göra andra illa. Det är konstigt att man bara kan leva om andra mår dåligt. Så jävla trött på allting. Försäkringskassan, läkare, SLÄKT osv osv. Att folk som ska få en att må bra är så duktiga på att få en att må så dåligt att man knappt orkar leva. Fy Faan...........

M.V.H

Nu har jag varit hundvakt hela helgen. Det har varit trevligt men dom här promenaderna man får göra är inte roliga. Vid tillfället är dom trevliga och nyttiga men efteråt. Så underbar jävla värk i bena o ryggen efter dom små TREVLIGA promenaderna. Nu har försäkringskassan haft min ansökan om sjukersättning sedan februari, ändå säger dom att det ska ta ca 2 månader att gå igenom och bevilja eller avslå. Ängsligheten, oron och ångesten går på högvarv. Vad ska hända om dom ger avslag? Hur ska jag klara det? Har ju redan problem med städning, diskning, handling, tvättning coh det bästa av allt: Duschen. Kommer antagligen sluta med att man svälter ihjäl skitig och illaluktande på en hög med disk. Oh ljuva framtid, ser ju jävligt ljust ut. Älskar detta livet.... INTE.

M.V.H

Idag känns kroppen rätt hyfsad faktiskt. Skulle vilja göra nåt men är totalt energilös. Många tankar far runt i huvet. Känns som man mest sitter och väntar på att allt ska ta slut. Finns inte mycke till livsgnista. Blir så tråkigt när man har energi men ont o värk så man inte kan göra nåt, eller hyfsad i kroppen men energilös så man inte VILL göra nåt. Inte så ofta som dom olika symptomen passar varann. Ska med en kompis på lördag och försöka lite som serviceman på rally, vet bara redan att jag kommer va förstörd lördag, söndag och troligtvis måndag. Men man måste försöka ha lite roligt också. Höll på med rally på 90-talet, både som förare, kartläsare och service. Nu vet jag att jag skulle aldrig klara av det. Skulle aldrig klara av att hålla i ratten så pass som man måste. Mjölksyra i händer och armar. Skulle aldrig våga va kartläsare pg.a komprisionen i ryggen. Tecknade mycke förr som jag också fått lägga ner bara för att jag får kramper i händerna av att hålla pennan. Allt man tyckt varit kul har man fått lägga ner. Svårt att hålla humöret uppe. Näe, nu får det va slutgnällt för idag.

M.V.H

Så j...la trött på att ha ont. Ont av att sitta, ont av att ligga, ont av att stå, ont av att gå, ont av att borsta tänderna, ont av att sätta på kaffe. Ont ont ont, värk värk värk. Blir snart galen. T.om träningsvärk i halva kroppen av att hosta. Nu är jag inte sugen på att skriva mer. Ont i händerna.

M.V.H

När livet känns lite down och kroppen bara skriker av värk så kan två värktabletter och lite frukost ordna upp det mesta. Nu är bara frågan, ska jag laga bilen eller diska? Risken är väldigt liten att det blir båda. Lagar jag bilen så är dagen färdig sen, men diskar jag kanske jag kan dammsuga lite också. Än så länge känner jag av lite energi, bara hoppas det inte går över. Var och storhandlade igår och det tog knäcken på mej. Helt slut så det vart sängen redan vid halv åtta vilket resulterade i att jag vaknade redan halv sex. Risken finns att jag blir trött igen innan jag hunnit ut till bilen. Det ''bästa'' är att vilket jag än gör så är det andra kvar, det är ingen som stjäl arbetet för en. När jag har som mest ont brukar jag tänka på den del som inte gör ont, hjässan. Skönt men del som inte gör ont. Händerna bråkar så pass att ska jag äta jordnötter måste jag använda sked, kan inte greppa saker ordentligt längre. Tar jag nötterna med handen så rinner hälften ut när jag ska ha in dom i mun. Fingrarna släpper inte i rätt ordning. Näe, nu får det va slutgnällt för idag.

M.V.H