Förstå att man har sån värk och så mycke runt omkring sej så man inte vet hur femtiofyra stavas med siffror. Fick sitta flera sekunder med fingrarna på tangentbordet innan jag kom på: Aha, det stavas 5 och 4. Man blir lite orolig alltså. Denna förbannade värk och detta jävla huvud. Det är inte konstigt att man försöker isolera sej. Näe, nu får det bli nån bra serie och problemlösning på datorn så man kan stänga av huvet en stund.

M.V.H

Idag är det en dålig dag psykiskt. Min dotter ringer till mej ledsen. Hon har lite problem med ångest och depretioner sen hennes bror tog livet av sej/min son. Hon mådde riktigt dåligt igår och mådte ta sin ångest medicin vilket gör att hon inte vaknar i tid till jobbet, så hon ber sina närmaste om hjälp med telefonväckning fast hon kanske inte vaknar ändå. För hon tänker ''kanske funkar'', men icke. Då blir hon väckt av gap, skrik och hot. Hon ska köras till psyk och psykologer. Hon blir t.om utskälld för att min son inte bad om hjälp, nu bad ju hon om hjälp men blir nedtryckt istället. Jag har haft problem med dom sen 20 år tillbaks vilket gjort att jag befinner mej i min situation, men istället för att försöka ta hand om mina egna problem måste jag försöka se till att min dotter inte går samma väg som grabben. Inte en lugn stund. Dom lyckas trycka ner hårdare än jag kan försöka lyfta upp. Dom pressar henne så hårt att hon har problem att sköta jobbet. Hon har varit sjukskriven i 4 månader för ett år sen p.ga samma människor. Nu lutar det åt samma håll igen. Vad är det för fel på människor. Har dom så dåliga liv att dom måste se till att det går åt helvete för andra? Mår dom bra av att göra andra illa. Det är konstigt att man bara kan leva om andra mår dåligt. Så jävla trött på allting. Försäkringskassan, läkare, SLÄKT osv osv. Att folk som ska få en att må bra är så duktiga på att få en att må så dåligt att man knappt orkar leva. Fy Faan...........

M.V.H

Nu har jag varit hundvakt hela helgen. Det har varit trevligt men dom här promenaderna man får göra är inte roliga. Vid tillfället är dom trevliga och nyttiga men efteråt. Så underbar jävla värk i bena o ryggen efter dom små TREVLIGA promenaderna. Nu har försäkringskassan haft min ansökan om sjukersättning sedan februari, ändå säger dom att det ska ta ca 2 månader att gå igenom och bevilja eller avslå. Ängsligheten, oron och ångesten går på högvarv. Vad ska hända om dom ger avslag? Hur ska jag klara det? Har ju redan problem med städning, diskning, handling, tvättning coh det bästa av allt: Duschen. Kommer antagligen sluta med att man svälter ihjäl skitig och illaluktande på en hög med disk. Oh ljuva framtid, ser ju jävligt ljust ut. Älskar detta livet.... INTE.

M.V.H

Idag känns kroppen rätt hyfsad faktiskt. Skulle vilja göra nåt men är totalt energilös. Många tankar far runt i huvet. Känns som man mest sitter och väntar på att allt ska ta slut. Finns inte mycke till livsgnista. Blir så tråkigt när man har energi men ont o värk så man inte kan göra nåt, eller hyfsad i kroppen men energilös så man inte VILL göra nåt. Inte så ofta som dom olika symptomen passar varann. Ska med en kompis på lördag och försöka lite som serviceman på rally, vet bara redan att jag kommer va förstörd lördag, söndag och troligtvis måndag. Men man måste försöka ha lite roligt också. Höll på med rally på 90-talet, både som förare, kartläsare och service. Nu vet jag att jag skulle aldrig klara av det. Skulle aldrig klara av att hålla i ratten så pass som man måste. Mjölksyra i händer och armar. Skulle aldrig våga va kartläsare pg.a komprisionen i ryggen. Tecknade mycke förr som jag också fått lägga ner bara för att jag får kramper i händerna av att hålla pennan. Allt man tyckt varit kul har man fått lägga ner. Svårt att hålla humöret uppe. Näe, nu får det va slutgnällt för idag.

M.V.H